Anders Kjernholm

Anders Kjernholm

Sverige-Norge

Anders bloggPosted by Anders Kjernholm Tue, August 26, 2014 00:17:52

Helgens landskamp i Karlskoga blev en spännande tävling.

Norges rekrutter mot Sveriges talanger.

Karlskoga BK hjälpte oss att arrangera helgens tävling och träningsutbyte. Det var imponerande att se hur fantastiskt de hade förberett arrangemanget. Frukosten serverades redan 07.00 och kökspersonalen fick gå upp redan 05.15 för att fixa det.

Lena och Hans hade tränat rejält och var mycket bra som tävlingsledaren. De hade kopierat av VM-upplägget med två ringar nära varandra vilket var spännande och det märktes att deltagarna taggade på uppgiften.

Svenskarna hade tränat rejält innan med ett eget träningsläger och var väldigt tajta. Ett sånt härligt gäng.

Norge har tillsatt en ny arbetsgrupp och Svein Rønning var med som lagledare med
Hege Schea Bakke som coach.

Platsen och sittandet gick överlag riktigt bra. Nästan alla hundar satt stadigt och många hade tränat bra på snabba nedlägganden och uppsättanden. Riktigt snyggt.

Treorna fick inleda tävlingen innan regnet kom och jag var riktigt imponerad över svenskornas prestationer. De hade utvecklat sig rejält sen lägret. Den som gick allra bäst i trean var Line Bu Nilsen från Norge som vann klassen. Väldigt snyggt.

Ett tag efter att eliten kommit igång så öppnade sig himlen. Det regnade rejält. Programmet inleddes med vittringsprov i vatten vilket många gick bet på. Fria följet var överlag riktigt bra och stadigt men några hundar var inte överförtjusta i att sätta och lägga sig i vatten. Fjärren i en vattenpöl var inte heller helt enkel.

Den största svårigheten i själva programmet var i "rutan" då linjen mellan konen mot rutan gick rätt nära det vita bandet som visade vart tävlingsplanen tog slut. Rutans linjer syntes inte så tydligt vilket gjorde att hundarna överlag drogs mot det tävlingsplans kantlinje. Några lyckades inte stoppa sina hundar och blev diskade. Lillemor och Kjell dömde och Lillemor var så ledsen och nästan bad om ursäkt att hon måste diska inte bara en utan tre hundar. Kjell fick också vifta med ett rött kort som han hade under regnbyxorna. När han väl stod där med kortet i handen åkte byxorna ner på halv stång vilket såg lite roligt ut.

Tävlingen övergick till att försöka undvika nollor. Vi insåg att minst nollor skulle vinna tävlingen. Många av de svenskar som vi trodde skulle hamna högt upp fick stora missar och en hel del nya lyckades riktigt bra och kom högt upp. Segrade i eliten gjorde Susanne Ortman med en hoffe som gick grymt bra. I Sverige var 7 raser representerade.

Det var väldigt jämnt men Sverige lyckades vinna med några få poäng.

Det känns som för varje år så blir hundarna mer och mer detaljfokuserade och mindre tränade i uthållighet. På nåt sätt är det bättre än om de hade bra uthållighet men sämre detaljer. Med en bra grund brukar det inte vara allt för krångligt att bygga på uthålligheten vilket svenskorna visade. De hade jobbat på otroligt bra med uthålligheten. Viken utvecklings sen lägret. Nu hade hundarna ett helt annat flyt, balans och man såg redan när de gick in att det var en helt annan balans i hundarna sen lägret. Man såg också hur viktigt det vara med transporter med hundar som var fokuserade. De som inte hade det hade överlag större problem med hundar som låste sig på något utanför ringen och föraren fick jobba på för att få hunden förberedd till nästa moment.

En del förare blev väldigt ledsna att det inte fungerade så bra i regnet men det var fantastiskt vad vårt lag peppade varandra och man såg när någon miss kom och när laget skrek och peppade föraren hur snabbt hakan åkte upp igen och de körde på. Vi i ledningen var stolta och imponerade hur bra vårt lag jobbade.

Det fina med att tillhöra ett lag är att när det går lite sämre för en själv så går det alltid bra för någon annan i laget som man själv varit med och hjälpt vilket gör att det ändå i slutändan känns riktigt bra. Ett jublande vinnande lag hjälper också till så det känns bättre.

Sverige leder nu med 3 segrar mot Norges 2. Det underliga är att fram till nu har alltid värdlandet vunnit. Vi ska försöka vända på det till nästa år smiley.

Jag pratade med Svein direkt efter tävlingen och han hade samma uppfattning som vi. Det är alldeles för mycket inomhusträning vilket skapar många svagheter. Inte bara det blöta underlaget. Inomhus syns vittringspinnar väldigt tydligt och det är svårt att arbete med vind. Linjerna på rutan syns inte lika bra utomhus.
Hur ofta tränar men med genomdränkta pinnar? Enligt Lotta är det beslutat att nordiska framöver kommer att gå utomhus.

Vi fick en hel del tankar om vad vi ska lägga in i programmet på nästa talangläger.

Jag skrev ner fem nya övningar som vi kan använda framöver.

Under den gemensamma träningen på söndagen så regnade det rejält mesta tiden men man såg vad de flesta hundarna vande sig fort. Tränar man bara tillräckligt ute så vänjer sig de flesta, men inte alla.

Tyvärr får vi en del avhopp från spetsgruppen. Synd för någon av dem var riktigt nära att ta en plats i landslaget.

Vi tog ut några nya i spetsgruppen och det kändes att det är ett riktigt lovande och positivt gäng som kommer att hjälpa varandra. Gruppen består av 7 deltagare. Spetsgruppen kommer att presenteras på landslagets hemsida.

Då allt funkade otroligt bra så behövde inte vi engagera oss så mycket. Träningen funkade perfekt och ländernas deltagare hjälpte och gav varandra bra tips. Trots det var jag helt slut när jag kom hem sent på kvällen.

En annan tanke med detta samarbete är att Norge och Sverige ska hjälpa varandra så vi blir starkare. Vi utbyter mycket tankar och idéer vilket känns inspirerande. Sen är frågan hur vi ska kunna få fram fler killar. Det är alltid bra med en mix.

Om några dagar lägger vi ut inbjudan till nästa talangläger. Ska bli riktigt spännande att se vad det blir för folk som söker till nästa läger. Riktigt sorgligt att vi måste byta ut folk som är så positiva och trevliga bara men det är ju hela idén.